Antoine Pesne, född 23 maj 1683 i Paris, Frankrike, död 5 augusti 1757 i Berlin, Preussen, var en fransk målare under rokokon. Pesne gick i lära hos sin far, målaren Thomas Pesne, samt hos Charles de la Fosse i Paris. Under åren 1705?C1710 företog han en resa i Italien och vistades huvudsakligen i Venedig, där han anslöt sig till Andrea Celesti, vars måleri tydligt påverkade Pesnes tidiga verk. 1710 kallades han av kung Fredrik I av Preussen till Berlin som hovmålare. Därefter företog han under de följande åren kortare resor till hoven i Dessau (1715), Dresden (1718), London (1723) och Paris (1724). 1733 utnämndes Pesne till ledare för konstakademin i Berlin. Han anses vara en viktig förmedlare av den franska konsten till Brandenburg-Preussen. Pesne var i huvudsak verksam som porträttmålare, men han utförde även talrika vägg- och takmålningar för Fredrik den store i de kungliga slotten. Ett av Pesnes mest berömda konstverk är Dansösen Barbara Campanini (cirka 1745). Detta porträtt med sin lätta och schvungfulla formgivning, det spontana penseldraget och de ljusa, pastelliknande färgerna är karakteristiskt för Pesnes arbeten och för rokokon i allmänhet. På ett virtuost sätt framställer Pesne den med tygblommor dekorerade sidenklänningen. Fredrik den store uppskattade sin hovmålares berömda plein-air-porträtt och lät hänga det på en framträdande plats i sitt arbetsrum i slottet i Berlin.   Related Paintings of antoine pesne :. | Portrait of Christian Ludwig Markgraf von Brandenburg Schwedt | Kronprinz Friedrich von PreuBen | Self-portrait | Portrait of the dancer Barbara Campanini | Portrait of Frederick William I of Prussia |
Related Artists:
Charles Alphonse du Fresnoy
(1611C1665), French painter and writer on his art, was born in Paris, son of an apothecary. He was destined for the medical profession, and well educated in Latin and Greek; but, having a natural propensity for the fine arts, he would not apply to his intended vocation, and was allowed to learn the rudiments of design under Perrier and Vouet. At the age of twenty-one he went off to Rome, with no resources; he drew ruins and architectural subjects. After two years thus spent he re-encountered his old fellow-student Pierre Mignard, and by his aid obtained some amelioration of his professional prospects. He studied Raphael and the antique, went in 1633 to Venice, and in 1656 returned to France. During two years he was now employed in painting altar-pieces in the château du Raincy, landscapes, etc. His death was caused by an attack of apoplexy followed by palsy; he expired at Villiers-le-Bel, near Paris. He never married. His pictorial works are few; they are correct in drawing, with something of the Caracci in design, and of Titian in colouring, but wanting fire and expression, and insufficient to keep his name in any eminent repute. He is remembered now almost entirely as a writer rather than painter. His Latin poem, De arte graphica, was written during his Italian sojourn, and embodied his observations on the art of painting; it may be termed a critical treatise on the practice of the art, with general advice to students. The precepts are sound according to the standard of his time; the poetical merits slender enough. The Latin style is formed chiefly on Lucretius and Horace.
Maggiotto, Domenico
Italian Painter, 1713-1794
PROVOST, Jan
Flemish Northern Renaissance Painter, 1465-1529